Två mammor - två möjligheter!?

Två mammor.
Två möjligheter.
Två kroppar att kunna ”bakas” i.
Men bara en mamma som vill baka!

Det är lite tabu att som kvinna säga att man inte vill ha barn. Jag – mamma C – är ändå en sådan kvinna! Jag vill inte ha barn, egentligen. Jag har aldrig haft en längtan efter att vara gravid, föda barn eller ens att vara förälder! Sätt inte kaffet i halsen nu alla ni praktmammor där ute. Jag är fullt normal ändå – eller ja nästan i alla fall.
J däremot har alltid haft alla de där önskningarna som jag radade upp nyss. Hon vill vara gravid, hon vill föda barn och hon vill självklart vara förälder.

Att vi nu skall ha en liten bebis har föregåtts av många och långa diskussioner. Jag har inte varit enbart positiv till att skaffa detta lilla liv. Anledningen är inte bara den att jag inte vill ha barn utan kanske snarare den att jag är så fruktansvärt nöjd med att ha det som vi har det. Jag älskar att vara med min J, jag älskar att bara vara med min J. Vi har som allra roligast när det bara är vi och vi är fria att göra precis det som faller oss in. Jag älskar känslan av att veta att vi kan göra vad vi vill när vi vill.

Men… efter alla diskussioner så har jag insett en sak.
Den av oss två som skulle ångra sig mest när vi ser tillbaka på våra liv om sisådär en femtio år om vi gick på den andra partens linje är förmodligen J.
Jag tror aldrig att man ångrar att man skaffade ett barn, men jag tror att man kan ångra att man inte gjorde det.

Jag vill leva resten av mitt liv med J – och jag vill att hon skall vara lycklig. Jag vet att hon skulle ha gett upp hoppet om ett barn om jag hade sagt tvärnej, men det kändes inte befogat.
Jag är fortfarande inte säker på att det alla säger är sant:
- När barnet väl är här kommer du aldrig att ångra dig.
Det kommer säkert finnas tillfällen när jag undrar om mitt beslut var rätt. När jag önskar att det bara vore jag och J igen. Men jag tror och hoppas att de kommer att bli få. Och när jag känner det där, då tänker jag tillåta mig att känna så. För sån är jag.
Men jag vet också att jag kommer att älska det lilla livet som växer där inne. Jag älskar det redan!

Därför var valet inte så svårt när det kom till att bestämma vem av oss som skulle bära barnet. Mamma J bär magen med värdighet och jag finns bredvid och tittar på. Precis som vi vill ha det!
Stor bamsekram till ALLA läsare.
Mamma C