Det börjar sjunka in

Det börjar bli ett faktum. Det finns ett litet liv där inne i J´s ännu väldigt lilla mage.
Inseminationen har lyckast. Vi ska bli mamma och mamma.
J och jag.
Fortfarande känner jag ingen stormande lycka. Jag tänker mer på allt praktiskt som ska lösas.

Men hej, sån är ju jag...

Idag gjorde vi ett extra test så att vi verkligen skulle se att det är som vi tror,och jajamensan, det är det.

Köpte ett nytt sorts test som dessutom mäter antal veckor sedan befruktningen. Hur mycket kan man egentligen få ut av ett sånt test undrar jag?! Vårt test visade 3+, dvs + 3 veckor sedan befruktningen. Det vet jag med säkerhet är lite väl mycket, det kan vara max 2,5 vecka... Nåväl.

Vad det lider kommer det att komma lite mer bakgrundshistoria här på bloggen.
Vilka är vi? Hur hamnade vi där vi är idag? Hur gick inseminationen till? Varför gjorde vi som gjorde? Varför är det J och inte jag som bär på det lilla livet? Ja lite sånt där ni vet.

Just nu ska vi bara fira jul, ta det lugnt och smälta att det är som det är.

Idag har vi i all fall ringt till MVC och bokat in tider. En tid för en doktorsundersökning, den 14 jan,  för att kolla så att allt är som det ska. Och en tid hos barnmorskan, den 28 jan, gissningsvis är det den där rutinmässiga inskrivningen.

Som sagt, det börjar sjunka in så smått.
Jag håller alla tummar för att allt går som det ska!