torsdag 7 augusti 2014

Cykeltur och "ti-ta"


Idag cyklade vi tillsammans till affären för fösta gången.
Det där lilla livet som kom till oss för snart fyra år sen.
Nu cyklar vi tillsammans - på varsin cykel.
Min stora tjej!

Och den lille knodden har börjat "prata", eller kanske inte prata.
Men härma.
Titta säger vi.
Ti-ta säger han!
Och lampan börjar han få koll på.
Och snart snart snart kommer en tand att titta ut i överkäken!
Den tredje.

Våra små liv

lördag 2 augusti 2014

Kryptendenser och cykel

Det går framåt för våra små juveler. För den stora på cykel. I början av sommaren åkte stödhjulen av. Sedan har hon cyklat när vi hållit i en lång pinne där bak och idag lossnade även starten så nu kör hon och kompisarna runt som små galningar på gatan här...

När det gäller den lille juvelen börjar vi äntligen se tendenser till lite krypning. Han har varit så ytterst nöjd med att sitta och titta sig omkring att intresset för krypning har kommit i andra hand men nu börjar han röra sig så smått...
Vi behöver också bli bättre på att hjälpa till med träning, det är ingen myt att det blir mindre av den varan med barn nummer två. Men han vänder sig och vänder sig till mage när han sover så det händer grejer!
Snart har vi två rörliga små, jubel och hejjarop!

onsdag 30 juli 2014

Tvåbarnsmamma om jag får be...


I förrgår hände det – klockan 17:00 när tingsrätten stängde kunde jag titulera mig tvåbarnsmamma. Det tog lite längre tid denna gången än med lilla V. Hon var sex månader när jag juridiskt blev mamma till henne. Lille B har hunnit bli sju månader och tretton dagar.

Jag hade nog trott att processen här i Linköping skulle kunna gå lite snabbare än i lilla Kalmar. Jag tänkte att det var vanligare här och att man hade mer rutin på denna typen av adoptioner. Vissa saker har också gått smidigare medan andra har varit ordentligt mycket osmidigare. Framför allt i början.

Redan tidigt när jag visste att vi skulle bli fyra kontaktade jag socialkontoret för att förbereda mig på det administrativa. Personen som dök upp på andra sidan luren har en hel del att arbeta på när det gäller attityd. Jag förklarade läget och att jag med erfarenhet från en tidigare liknande adoption ville veta vad som gällde i Linköping och undrade om vi kunde förbereda nedläggandet av faderskapet på något sätt så som vi gjort i Kalmar.
Svaret? NEJ! Med stora bokstäver NEJ!
Ingenting gjordes minsann innan socialen fick besked från Försäkringskassan att ett barn var fött.
Helt okej såklart men tänk om man bara hade förklarat det på ett mänskligt sätt – så mycket trevligare allt hade blivit.

Därmed gjorde vi inte någonting förberedande med lille B. När V föddes var alltså hela dokumentationen kring nedläggande av faderskap förberett och jag ringde bara socialkontoret och meddelade födelsedatumet. Därefter skickades papprena vidare till nämnden som klubbade igenom nedläggningen vid kommande nämndemöte. 

B föddes den 15 december. Den 30 december dök det upp brev i lådan från socialen. Snabbt jobbat ändå måste jag säga.
”Angående fastställande av faderskap”… börjar brevet och fortsätter… ” detta bör ske så snart som möjligt efter barnets födelse, beroende på att barnet dessförinnan juridiskt sett saknar vissa rättigheter…”
Undertecknat damen på andra sidan luren enligt ovan…

Men det är ju faktiskt inte bara barnet som saknar vissa rättigheter. Även jag som mamma saknar "rättigheter" att ta beslut om mitt barn innan adoptionen gått igenom. Det fick jag erfara i början av 2014 när lille B utreddes på sjukhuset - en utredning som tack och lov mynnade ut i att allt är okej. J var ensam på mötet med doktorn och efteråt ville hon att jag skulle ringa för att ställa lite följdfrågor då hon inte riktigt förstått. Doktorn vägrade prata med mig. Jag vill inte tänka vad som kunde ha hänt om något hänt B och jag varit ensam med honom och J inte kunnat nås.

Med anledning av helgdagar och annat fick vi kontakt med familjerätten först den 7 januari. Den 15 januari träffade vi en handläggare och fixade nedläggningen av faderskapet. Eller ja, fixade och fixade. Efter ett sådant möte ska det dokumenteras och handlingarna ska sedan med till nästkommande nämndemöte och klubbas igenom. Politikerna ska alltså godkänna nedläggningen av faderskapet. Och om nästa nämndemöte är för tätt inpå så att dokumenten inte är klara hinns det inte med förrän månaden därpå, vilket blev fallet nu. 26 februari togs vårt ärende upp i nämnden och klubbades.När protokollet justerats skickas det hem och detta papper används sedan som underlag när jag skickar in papper till tingsrätten och ansöker om att få adoptera min son.
Till ansökan skulle även här bifogas:
  • Personbevis för oss alla tre
  • Redovisning för varför jag önskar adoptera
  • Medtycke till adoptionen från J och försäkran från hennes sida om att ingen ekonomisk ersättning utgått.

Detta skickas till tingsrätten och hela kalaset kostar 375 kronor. Ansökan skickades in den 12 mars.
Den 8 april kom nästa brev från socialkontoret.

I och med min önskan om att adoptera B begär Tingsrätten utlåtande från, jamenvisst, socialnämnden. En socialsekreterare hade därför tagit hand om ärendet och ville komma på hembesök.
23 april var den stora dagen . En mycket trevlig socialsekreterare hälsades välkommen och visades runt. Vi bjöd på kaffe och bästa bullarna och satt och samtalade en stund. Hon frågade om B, om oss och om lilla V. Om mina tankar kring föräldraledighet och lite annat smått och gott och det resulterade sedan i ett utlåtande om att hon tyckte att det jag kunde få adoptera min lille B. För det utlåtandet kollar de även igenom social- och polisregister och undersöker om man finns med där.

Utlåtandet skulle sedan upp i – just det – nämnden. Och det mötet hölls den 26 maj. Tack och lov att vi hann med innan sommaruppehållet.

Skillnaden i denna fasen gentemot Kalmar var att det inte krävdes några referenter, vare sig skriftliga eller muntliga. Något smidigare alltså.

26 maj hölls alltså nämndemötet. 16 juni fick vi mail från socialsekreteraren att protokollet var justerat och skickat till tingsrätten och den 8 juli kom domen i brevlådan. Tingsnotarien hade också satt okejstämpel och efter de obligatoriska 20 dagarna för överklagan till Göta hovrätt kunde jag per i måndags, när domen vinner laga kraft, titulera mig tvåbarnsmamma!

Ännu en process är avklarad. Lika känslosam denna gången som förra.
Lika fantastiskt att jag har möjligheten att bli mamma och lika irriterande att det går så jäkla lätt bara för att man är en man och en kvinna – hur olämplig och ogenomtänkt det än kan vara. Medan jag som tänkt igenom och tagit aktiva val från dag ett måste bedömas, granskas och godkännas.

Men ska jag se det från den positiva sidan så har båda mina barn fått möjligheten till en förälder som har någon typ av körkort i föräldraskap.

Skål mina vänner - nu firar jag!

måndag 14 juli 2014

Mina första sju månader från min egen synvinkel...

Den där mamman hon verkar ju ha fått tunghäfta eller nåt för här skrivs det inte mycket.
Så jag tänkte att jag får se till att det blir dokumenterat på mitt eget sätt. Så här har ni mina egna ord om mina första sju månader i livet...

Min första månad 131215-140114
Jag föddes alltså den 15 december 2013 kl 22:41 på Universitetssjukhuset i Linköping. Jag vägde då 3610 gram och var 50 cm lång. Jag har förstått att det var välkommet då mammornas största farhåga var att jag skulle bli utplockad på nyårsafton, men de behövde ju inte oroa sig. Jag var bara lite extra stilla den sista tiden så de skulle bli lite nervösa. Redan dagen efter jag tittade ut, på min egentliga beräknade födelsedag, åkte vi hem, men innan dess hade min storasyster varit och hälsat på mig på BB.

Såhär kan också en
julafton firas!
Vid hemkomsten kom även mormor på besök - hon var min allra första besökare. Dagen efter hemkomst åkte hela familjen tillbaka till sjukhuset och var med när jag gjorde lite tester. Passerade utan anmärkning såklart!

Den 23 november var jag på mitt första besök på BVC - jag går hos samma BVC-sköterska som storasyster. Åtta dagar gammal hade jag ökat både i längd och vikt och vägde 3680 gram och var 50,5 cm lång.

Några dagar senare åkte vi till mormor på förmiddagen och dit kom det en massa andra människor som åt grötfrukost och åt skinkmackor. Jag fick träffa mammas moster A och hennes man, mammas moster P och moster L. Lite senare på dan när vi kommit hem kom det en konstig farbror med grått skägg och märkliga kläder, jag har förstått att det är något jippo som firas en gång om året och kommer att konkurrera med mitt födelsedagsfirande. Själv tog jag det ganska lugnt och sov mig igenom stora delar av spektaklet!

Dagen efter åkte jag på min första bilfärd utanför stan till morfar och G. Där fick jag också träffa moster N, morbror P och morbror D. Massor av presenter fick jag dessa dagarna trots att jag ännu inte kunde göra så mycket med dem. Mamma har berättat mer om dem och visat dem på bild tidigare vet jag.

Den 26 december kom mamma J´s gamla bekanta K och M också på besök.

Den 27 december när jag var 12 dagar gammal åkte mammorna och jag tillbaka till sjukhuset för att göra klart hörselscreeningen som inte funkade innan vi åkte hem från BB. Nu satt det som en smäck och jag fick godkänt på båda öronen. Det firade vi med lunch på stan.

Den 28 december fyllde morfar 60 och vi åkte återigen på biltripp. Denna gången fick jag även träffa moster C och kusinerna. Moster C hade en liten kusin till i magen, honom kommer jag säkert att ha en hel del skoj med i framtiden!

Två veckor gammal den 30 december var jag på BVC med mamma J igen. Då hade jag ökat till 3985 gram och var hela 53 cm lång.
Hela den första månaden hade jag lite svårt att sova toppenbra på natten - det var ganska svårt att inte vakna och vara hungrig lite då och då.

Den 14 januari besökte vi BVC för enmånadskontroll. Då vägde jag 4780 gram och var 54 cm lång.

Min andra månad 140115-140214
Alltså vad är det som
händer här?
Den 25 januari ska ni får höra nåt märkligt som hände. Mamma J ställde mig på köksbordet, ja hon höll i mig såklart, jag är inte så stadig i benen ännu. Sen satte hon i tur och ordning ner först handen och sen foten och nån geggig smutsvit sörja. Ojojoj, vad de ojade sig efter det om hur gulligt det var och så vidare. Vad skulle det vara bra för? Och sen kan man ju undra om det nu var så gulligt varför det som nu blev resultatet fortfarande ligger orört uppe på en bokhylla i vardagsrummet? Ja dessa mammor...

Den 28 januari när jag var ca 6 veckor gammal var jag tillbaka på BVC. Resultatet denna gång blev 5495 gram och 56,5 cm.

Det är också ungefär vid denna tiden som jag börjar somna lite tidigare, runt nio- tiotiden på kvällen. Jag lyckas också sova hela nätterna och vaknar inte förrän fram på morgonkvisten innan jag gör mig hörd och är lite hungrig. Kanske är det också därför jag vid denna tiden ger mina mammor mitt allra första leende.

Sista dagen i januari får jag träffa mamma C´s kompis J och hennes N för allra första gången när de är här på fredagsmys. Den andra februari åkte jag med storasyster för att lämna hennes nappar till grisarna. Herrejösses vad det luktade. Jag och mamma J fick stanna utanför. Dethär med napp är för övrigt något jag inte riktigt har förstått mig på vad det ska vara bra för. Mammorna försöker med jämna mellanrum stoppa in en i munnen på mig, men jag tuggar lite på den och sen spottar jag ut den. Mammorna har köpt alla nappar de hittat, har säkert kostat en förmögenhet. När ska de förstå att jag inte kommer att använda dem?

Den elfte februari var jag på min tvåmånaderskontroll på BVC med läkarbesök. Då vägde jag 5985 gram och var 57 cm lång. På den läkarkontrollen frågade också mamma lite om en lite märklig sak jag gjorde med ögonen ganska mycket när jag var lite mindre. Jag liksom rullade väldigt mycket med ögonen. Framför allt när man lade mig ner men också annars. Läkarna trodde inte att det var någon fara men skulle ändå skicka en remiss till ögonmottagningen.

Min tredje månad 140215-140314
Min tredje månad i livet (och även fjärde som jag ska komma till) blev lite turbulent, inte för mig såklart men för mina mammor. Den 17 februari åkte mamma J och jag till US för att träffa en ögondoktor som skulle titta på mina ögon. Mamma kan nog berätta mer om detta en annan gång men det doktorn berättade efter att ha filmat mina ögonrullningar och tittat lite närmare att rullningarna troligen berodde på en hjärnskada som kunde vara mer eller mindre allvarlig. Troligen var den inte så allvarlig och skulle växa bort av sig själv inom några år. Men helt säker kunde han inte vara... Enda sättet att få vet var att göra en röntgen på mitt huvud. Vi skulle få komma tillbaka efter tre månader och så skulle man bestämma vad som skulle göras när vi träffades då. Mamma J blev såklart mycket orolig och kunde inte riktigt ta till sig det doktorn sa så vi ringde tillbaka lite senare och fick lite mer information - men fortfarande inte mer klarhet i vad det var. Det var bara att vänta och se. Jag har förstått att båda mina mammor var mycket oroliga under denna tiden. Själv fokuserade jag mest på att utvecklas precis så som jag ska...

Den 11 mars besökte vi BVC igen för månadskontroll och vaccination jag vägde då 6635 gram och var 60,5 cm lång. Sprutor för en hel massa saker som polio, difteri, stelkramp och kikhosta fick jag - i båda benen. Oj så ledsen jag blev, sen var jag pigg och rask resten av dagen men dagen efter var jag lite ledsen och snuvig. Det hindrade mig dock inte från att testsitta barnstolen för första gången samma dag.

Min fjärde månad 140315-140414
Den 22 mars testar mamma J och storasyster att ge mig flaskan första gången. Det går riktigt bra, till skillnad från nappen!

Den 26 mars fick mamma J ett telefonsamtal från röntgen. De hade fått ett återbud och ville att jag skulle komma och röntga mitt huvud dagen efter. Magnetröntgen hette det visst. Mammorna visste inte om att det var bestämt att jag skulle bli röntgad så det kom lite plötsligt men mamma C tog ledigt från jobbet och så åkte vi tillsammans upp till US. Storasyster var på förskolan den dagen och mormor hämtade henne så att vi skulle få tid på oss på sjukhuset.

Här har jag precis somnat!
Klockan 9:45 hade vi tid och jag fick inte äta något efter klockan 7.
Mammorna och jag fick vänta läääänge på att jag skulle få åka iväg och göra röntgen och jag hann bli jättehungrig såklart. Men tack och lov somnade jag en stund så jag lugnade ner mig lite. Vid halv tolv kom sköterskan och berättade att det snart var dags och strax efter tolv var vi klara. Jag satt i mamma J´s knä när jag andades in sovmedel. Man måste nämligen vara helt stilla när man gör röntgen så jag blev sövd.
Mammorna tyckte det var jättejobbigt att lämna mig men det fanns massor med sköterskor och läkare som tog jättebra hand om mig.

Strax innan två var jag klar och kom tillbaka till mina mammor som satt och väntade och längtade efter mig. Jag sov fortfarande då och fick andas lite syrgas från en liten mask. Det tog en stund för mig att vakna men när jag väl vaknade var jag vrålhungrig!!!

En och en halv vecka senare, den 7 april, blev vi kallade till ögondoktorn. Det fanns ingenting konstigt på röntgenbilderna och precis som mammorna också märkt hade ögonrullningarna också avtagit på senaste tiden. Nu händer det bara någon enstaka gång men det viktigaste är att jag är frisk såklart! Två jobbiga månader för mammorna var över.

Det firas med att vi fixar mitt allra första pass hos polisen den 9 april. Det närmade sig nämligen min första utlandsresa,

På min fyramånadersdag den 15 april var jag tillbaka hos Marie på BVC. Då vägde jag 7185 gram och var 63 cm lång.

Min femte månad 140415-140514
Det börjar bli ganska trist att ligga i liggdelen på vagnen nu. Jag försöker visa det på alla möjliga olika sätt och mammorna verkar haja för ibland sätter de mig upp i liggdelen och jag har hört att de pratar om att jag ska få byta till sittdelen på vagnen.

Mammorna köper mina allra första skor - ett par coola Converse. Kopior i och för sig... men men...

En liten tand börjar också visa sig i nederkäken i början av maj och därmed är nätterna med många timmars sömn också som bortblåsta, jag premiärgungar och vi kollar på cykelvagnar jag och syrran. Tillsammans med mammorna såklart...

Här åker vi ju kungligt...
Mössan är från morbror P

Den elfte maj får jag för allra första gången testa på att äta lite. Det är potatis och jag tycker det smakar vedervärdigt. Mamma C filmade såklart!

Den trettonde maj bär det av söderut mot varmare breddgrader. Jag, storasyster, mamma J och mormor åker till Mallis på min allra första utlandssemester. Flygresan gick toppen och vi hade en härlig semester som jag och mamma J spenderade mycket i skuggan. Andra dagen på Mallis firade jag min femmånadersdag!

Från Mallis "skypar" vi hem till mamma C i Sverige och jag ler stort när hon sjunger min favoritsång - Du och jag mot världen med Sanna Nielsen.

Min sjätte månad 140515-140614
Dagen efter hemkomsten från Mallis besökte jag BVC, jag vägde då xxxx gram och var 65 cm lång och fick min andra vaccination som resulterade i att jag kände mig ganska hängig på eftermiddagen.

Från vinden tar mammorna ner gåstolen och jag testar, jag når ner med fötterna men är inte särskilt införstådd med att jag kan ta mig vare sig framåt eller bakåt för egen maskin. Möjligen bakåt men då helt utan större medvetenhet.

Maj månad avslutas med härligt väder och mamma C tar med mig på en hel del långpromenader i vagnen som numera är sittvagnen - jubel och hejarop. Inte för att jag upplever så mycket av promenaderna, jag vägrar nämligen att sova om jag inte får sova rullandes på relativt ojämnt underlag i vagnen.

I början av juni firar vi mamma J´s födelsedag med släktkalas i gassande sol på vår nya altan och jag är förkyld! En vecka senare får både jag och mamma J feber och vi får ställa in planerat deltagande på Storkträffen i Köpenhamn, men det kommer ju fler år och då ska jag och syrran vara med. Sexmånadersdagen firade jag hemma.

Min sjunde månad 140615-140714
Två dagar efter min sexmånadersdag är det premiär för mamma C att natta mig. Mamma J är på möte och jag och mamma C klarar nattning galant med hjälp av flaska och lite ersättning. Femton minuter senare sover jag som stocken.

Vid sexmånaderskontrollen på BVC väger jag 8140 gram och är 67,5 cm lång. Ganska medel om ni frågar mig.

Vi firar midsommar hos morfar och G tillsammans med mina morbröder och dagen efter åker vi till Göteborg med mina sysslingar H och E, min mormor och hennes syster och jag får träffa min nyaste kusin N för första gången innan vi river av två dagar på Liseberg. Mamma J hade tänkt att jag skulle få åka någon liten karusell men det får nog bli nästa år.

Hittills har jag haft en härlig sommar där jag mest hänger på storasyster och mammorna. Mormor kommer ofta på besök. Jag har kommit in i sovrutiner och sover en längre stund på förmiddagen och en längre stund på eftermiddagen. Jag är inte speciellt intresserad av att röra på mig i form av att krypa. Nej inte röra på mig alls egentligen men i fredags den 11 juli slog jag på stort och vände på mig från rygg till mage för första gången. Jag har två tänder i nederkäken som båda dök upp i maj. Mamma säger att det är någon på G i överkäken också och att det är därför jag sover lite oroligt på nätterna ibland... Hon tror hon vet allt! Annars brukar jag gå och lägga mig runt sju på kvällen, strax innan storasyster.

Jag äter mer och mer mat. Gröt på mornarna och ett lagat mål om dagen plus lite mellis. Mamma håller på att trappa ner på amningen ordentligt nu. Och mums va gott det är med mat hörrni!

Äter morgongröt - datumet är den 26 juni

Imorgon blir jag sju månader och får jag som jag vill så ser mamma C till att skriva lite mer om mig och vad jag har för mig här på bloggen framöver.
Kram på er alla.
B

fredag 16 maj 2014

Om det andra barnet...


Det sägs att barn nummer två blir "mindre dokumenterat" och det får jag väl så vackert skriva under på vid detta laget när det senaste inlägget här i bloggen är gjort för ca 4,5 månad sedan. Igår blev den lille krabaten fem månader och han växer och står i. Det har varit svängiga månader som passerat, kanske en anledning till tystheten. Kanske inte. Men så småningom ska jag berätta allt.
Nu nöjer jag mig md att konstatera att det är en glad liten lillebror som har kommit till oss. Social och pratsam. Precis som storasyster och de trivs allt som oftast alldeles förträffligt tillsammans.

söndag 29 december 2013

Två veckor

Två veckor gammal har det hunnits med både julfirande med olika familjekonstellationer, BVC-besök och namnsdag. Och massa fina presenter såklart.

På första BVC-besöket måndagen den 23/12 hade B gått om födelsevikten och var uppe på 3680 gram och 50,5 cm lång. Storlek 50 börjar redan bli smått och blöjor inhandlas numera i storlek 2. Här gäller det att hänga med.

Många fina presenter har lille mannen också fått.

På posten kom paket från min gamla chef A,
fantastiska människa att ha stort hjärta.
Både V och B fick present.

Från kusinerna S och S och moster C och morbror F.
Tre jättefina dreglisar och ....

... en färgglad och fin mojäng att fästa där den passar bäst.
Just nu har den fått plats ovanför skötbordet!

Av morbror D

Av K och M som var på besök på
annandagen.

Både julklapp och välkomstpresent av storasyster.
Egenhändigt utvald snutte med möjlighet att fästa nappen.

Och så julklapp från kusinerna!

Nätterna går lite upp och ner, ömsom många timmars sömn för den ammande mamman och omsom inte alls lika många.
Ännu är jag ledig många dagar till men snart kommer vardagen ikapp oss. Hoppas lille B har bestämt sig för att vara lika nöjd på natten då som han redan är under dagarna.

måndag 23 december 2013

Men - det är ju två pappor?!

 
 
Lilla V prenumererar på Bamse för de yngsta, för en tid sedan kom ett rykande färskt nummer i lådan och innan läggdags satt vi och läste den nya tidningen.
Den handlade denna gång om Mini-Hopp och Suddan som åt häxkakor. Mini-Hopp och Suddan är kusiner och i början presenteras hur detta släktförhållande är möjligt. Jo då. Mini-Hopps pappa Lille-Skutt och Suddans pappa Happ är bröder och här ovan ser ni familjefotot.

Jag börjar läsa från vänster, Happ (Lille Skutts bror) och Lille Sixten...
Tittar lite på familjen till höger.
Börjar om.
Läser igen.
Happ (Lille Skutts bror) och Lille Sixten...
Hinner tänka att de måste skrivit fel.
Att det är Lille Sixten som är Lille Skutts bror. Och att Happ är mamman.
Men så inser jag. Det är ju två pappor. Ingen har skrivit fel.

Jo det är jag, sedan tre år tillbaka gift med min fru, som tänker dessa tankar.
Som inte får ihop att det är två pappor. Jag vill tro att jag inte är så inskränkt i tanken som det låter. Jag vill tro att jag bara var förvånad att Bamse var så med i nutiden. På sätt och vis lite skrattretande.

Och förresten. Heja Bamse! Och heja Lille Sixten och Happ!
Om V reagerade? Inte alls - hon har ju två mammor...

söndag 22 december 2013

Lille B

Idag har han varit här i en vecka. En vecka som bara flugit iväg... Vi har det så fantastiskt bra. J är såklart en del vaken om nätterna men än så länge löser det sig fint. Han är bra mycket lugnare än storasyster var och sover sig igenom både det ena och det andra för att nästa sekund bestämma sig för att vara vaken en bra stund. Men hör och häpna, det har hänt att J har behövt väcka honom för att ge honom mat. Det hände ALDRIG med V.

Han har hunnit vara på återbesök på BB och fått en godkäntstämpel i rumpan.
Då låg vikten på 3488 mot födslovikten på 3610.

Och nu har vi också bestämt oss för namn. Åtminstone tilltalsnamnet. Det blev det som vi hade tänkt döpa lilla V till om hon hade blivit en pojke. En liten B.
Så nu måste jag ändra headern här uppe. På den tiden jag gjorde den hade jag tillgång till och kunde hantera Photoshop. Det har jag inte längre så jag får väl be någon vänlig själ om hjälp. Jag tänkte mig inte någon bild i headern. bara "Regnbågsmammorna, lilla V & lille B" i snirklig stil i grått på vit eller rosa bakgrund... Hint hint om någon läsare känner sig manad. Då är det bara att kommentera här eller maila till regnbagsmammorna@gmail.com

För övrigt har lille B haft sina första besök av mormor och Gissan och morfar. Han har följt med till V:s förskola två gånger och även varit med på köpcentret här i stan. Han skötte sig såklart exemplariskt.

Presenter har det kommit också....

Blommor från moster Y och morbror J

Nalle, också det från moster och morbror

Blommor från K och A

Sötaste kläderna från F, O, A och F :-)
Och så en del som inte hunnit fångas på bild ännu...
Det kommer.

Imorgon är det dags för första besöket hos Marie på BVC. Sen kopplar vi av måstena och firar jul för hela slanten här hemma.

måndag 16 december 2013

Nu när han är här...


Två snusanden hörs bortifrån andra hörnet av TV-rummet. Frugan tar några välbehövliga minuters vila och i hennes famn vilar lille mini, ännu inte 24 timmar gammal.

En dryg timme efter att jag skrivit inlägget nedan, när middagen var uppäten och jag skulle påbörja kvällens rutiner sa J att det hade känts lite annorlunda de senaste timmarna, men hon vågade inte hoppas något.
- Men en sak är säker, sa hon, såhär kan det inte kännas i två veckor till...
Och det skulle det inte göra heller. Då var kl 17:00. Vid 20:00 gick vi in genom dörrarna till Universitetssjukhuset här i Linköping och 22:41 tittade lillebror ut.


Det blev inte mycket sömn inatt och dagen idag har ägnats åt amning, åt att besök från storasyster, åt diverse doktorsundersökningar och därefter hemfärd. En längre berättelse kommer senare. Nu koncentrera vi oss på att han är här. Välkommen lillebror!

söndag 15 december 2013

Han verkar ligga bra där han ligger...

Vid detta laget hade vi varit mammor i fem dagar när lilla V kom till världen. Lillebror är beräknad till imorgon. Själv tippade jag på den 10:e, J på den 12:e. Nu är vi glada om vi slipper igångsättning på nyårsafton.

Skämt åsido. Kollegorna frågar varje dag om det kommit någon bebis. Som om jag skulle vara på jobbet då. J får chockade blickar och kommentarer som.
"Åh herregud vad stor magen är" och "nu kan det väl verkligen inte bli större" Till och med Storkkliniken tyckte det var på sin plats att gratulera via mail och påminna om att skicka in information om att det hade gått bra om nu den lille skulle ha anlänt, men nej! Han har INTE anlänt.


Mobilen får fortsätta följa med mig vart jag än går när jag inte är hemma. Rätt som det är kommer det där samtalen om att det är igång... När man som minst anar det!